Jag saknar dig trots att du aldrig var min.
med andras ord i munnen tar man sig vidare.
man måste få ta efter andra, ingen kan allt från början.
man lär sig både av sina egna och andras misslyckanden.
men ingen kommer någonsin bli perfekt, felfri.
hoppas du funnit vad du sökt efter.
ett avslut skulle nu sitta fint, om vi hade ett som passade.
kanske kommer det aldrig, kanske var det där redan innan allt började?
kan man låtsas som om ingenting har hänt?
kan man leva vidare utan en tanke på det otänkbara?
jag kan bara tacka för det fina du har gett mig,
inte för att jag känt dig speciellt bra men jag kan inte rå för
att jag älskar dig, innerligt.
jag vet att slutet ditt är nära, men jag kan inte tänka på det
kan inte acceptera
det oacceptabla.
vill inte veta hur ont det kommer göra, hur svår det kommer bli.
vill inte veta hur ont det kommer göra, hur svår det kommer bli.
vill inte tänka mig vad som kommer hända då.
inte om en enda, bara alla kanske.
inte om en enda, bara alla kanske.
Kommentarer
Trackback
