helvetet bryter lös

... när visdomständerna ska ut!
 
det är ett helvete. inte för att jag vill skrämma någon eller så, haha.

faktiskt så är operationen det som är minst jobbigt, mina operationer har faktiskt varit ganska roliga! jämfört med dagarna efter operationen, ett rent helvete ska alla veta.

man lever på rinnig föda, citodon/alvedon/ipren/ibumetin/whatever (mest citodon!), och vatten...

mest värktabletter om jag ska vara ärlig. 

OPERATIONEN: man ligger där och pratar med sin tandläkare och hon/han gör allt för att man ska slappna av och inte vara nervös, första gången hade jag en HAN.. han var snygg ;) det underlättade lite! Andra gången var det en hon, men det gick lika bra det! man blir övertäckt av ett blått "lakan" med hål BARA för din näsa och din mun, så du inte ska se någonting och för att det ska vara så lite bakterier som möjligt. hon börjar med bedövningssprutorna, men låt inte deras storlek skrämma dig.. de är inte så farliga som de ser ut! efter ett tag har de kickat in och operationen kan börja! du känner att hon är där inne och fingrar och karvar och har sig, men det gör inte ont. inte det minsta lilla! när hon börjar borra är det bara jobbigt att det låter så förjävligt, hela huvet blir borrigt hhöhö!
man skrattar och ligger där bara.. lugnt i kanske 45 min, sen äre bara chill! 
 
dunno why i'm doin' this though... heh

EFTERÅT: du går hem, är svullen och utan känsel! försök inte äta glass.. det är freaky, man känner inte det kalla, så jävla läskigt!
men iallafall, helvetet börjar nr du känner att änseln är påväg tillbaka. Det är då man börjar med citodon, var 7e timme, så typ 4ggr per dygn. det kommer inte kännas bra nog, men det är bara att deala med det. blö. du kan inte gapa, inte tugga.. ingenting.
äter yoghurt, mår illa av citodonen.. får feber och allt möjligt, försöker äta vettig mat men det går ju inte om du inte typ.. mixxar den först? smarr..



AJA , klagomuren blev det nu. hejdå
RSS 2.0